stopp taus mobbing

Den lille stemmen i magen, bmb II

Hei på deg!

I dag er som alle de andre dagene. Jeg skriver og redigerer tekster. Jobber hardt mot et mål, skal publiserer en bok snart. Jeg deltar også i Blogging mot mobbing. Dette er mitt andre innlegg på temaet. Denne gangen velger jeg å gi innlegget liv, skrive om taus mobbing som en skrive-øvelse, fokusere på offerets situasjon.

Taus mobbing!

Det var mange år siden nå, det var lenge siden hun hadde sett alle sammen. Hun satt på bussen, burde glede seg, men gjorde det ikke. I dag skulle hun på et jubile. Hun hadde ikke deltatt på 5 år feiringen, eller 15 års festen. Nå var det 20 år siden russetiden, og hun skulle møte opp. Kunne ikke la den litt ekle og murrende følelse styre henne lenge.

Livet hadde vært godt med henne etter videregående skole, hun hadde fått det hun ønsket seg. Det var allikevel en liten gnagende følelse som bodde på bunnen av henne, en emosjon som forgiftet alt uansett hva hun foretok seg.

Hun følte seg aldri bra nok, var alltid usikker på om hun var velkommen. Det var aldri noen som sa noe, aldri noen som hadde sagt noe, men blikkene. De jævlige og sviende blikkene kunne ødelegge en hver situasjon. Å så hun ønsket seg å bli kvitt denne vonde gamle og altomfattende giften som hadde bodd i henne, hele livet.

Hun dro i snoren, gikk av bussen. Sagte gikk hun mot festlokalet. Kunne høre at de andre var i gang, de andre hadde holdt på en stund. Hun dra fram lommelerken, tok en slurk. Så klistret hun på seg lege-smilet og gikk inn som den vellykkede kirurgen.

Gjensynsmøte

I døren møtte hun en av de gamle jentene, hun smilte svakt. Gikk bort. – Hei, hvordan går det? spurte hun den første klassevenninnen. De ble stående i stund i døråpningen. – Joda, det går bra med meg! Hva med deg?

Hun smilte, slappet litt av, dette var ikke så ille. Et øyeblikks å var den kroniske vonde følelsen borte. Hun slappet av, sto med ryggen mot de andre. Hun snakket og lo sammen med klassevenninnen. Begge fortalte om livene sine. Hun snudde seg, så den høye flotte rødhårede lederen i gjengen. Hun smilte og vinket, fikk ikke noe svar. Det rødhårede kvinnen kom bare mot henne, dra klassevenninnen i armen, lente seg inn og hvisket i samtalepartneres øret.

Begge to gikk. Hun sto igjen alene i døråpningen. Kunne se hvordan den rødhårede kvinnen samlet sammen gjengen, fikk de til å samle seg rundt henne.

Minner våknet opp, store sår åpnet seg. Dette hadde skjedd før, endelig så viste hun hvorfor hun alltid følte seg utenfor, hvorfor alltid de vonde følelsene kom snikende når hun var sammen med andre. Hun innså at den rødhårede og de andre hadde utsatt henne for tause mobbing i alle årene på skolen.

Deveny

PS! Det skal nevnes at dette er den verste formen for mobbing i mine øyne. En skjult utstøtning og taushet er verst og det skaper de verste skadene i et ungt sin. Taus mobbing kan skade for livet.

 

Vi må alle ta vare på oss selv. Du kan lese litt om selvtillit her.

Jeg er også opptatt av selvironi, noe jeg har skrevet om her.

For ikke å snakke om egenkjærlighet, ta en titt på dette innlegget. 

stopp taus mobbing

Stopp taus mobbing!

 

Jeg deltar i skrive-oppfordring: Blogging mot mobbing. Dette er noe jeg brenner for, jeg vil at vi skal være bedre enn dette.

Relaterte artikler

13 Comments

  • Lillan Kind 15. november 2018 at 21:59

    Det är en vidrig form av mobbning som små och ynkliga människor håller på med, och som kan skada offret för hela livet. Tyvärr kommer mobbningen som pågår överallt i samhället att fortsätta så länge människor legitimerar förtrycket genom att tiga och vända bort blicken. Det är människors feghet och bekvämlighet som möjliggör att denna tortyr av utvalda offer kan fortgå. Det låter hårt, men om folk kunde sträcka på sig och säga ifrån skulle mobbarna tvingas sluta. Civilkurage är en bristvara i samhället. Men man ska kunna se sig själv i spegeln med gott samvete varje dag. Det skulle jag aldrig kunna göra om jag inte hade tagit fighten mot små varelser som plågar andra.

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 17. november 2018 at 10:57

      Hater de som plager andre

      Reply
  • Denevigaresenären 15. november 2018 at 20:34

    Usch, så fort någon nämner ordet mobbning mår jag illa. Nolltolerans! Kan bli så förbannad speciellt när folk låtsas som att de inte förstår vad som händer 😠

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 17. november 2018 at 10:56

      Enig!

      Reply
  • Julia 15. november 2018 at 18:11

    Hatar mobbing!

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 17. november 2018 at 10:56

      Jeg også 🙂

      Reply
  • Ei_heks 15. november 2018 at 17:19

    Så flott innlegg! Det gjør vondt i hjertet å lese alle historiene som kommer inn. Tårekanalene mine får virkelig kjørt seg om dagen.
    Takk for at du deltar, vakre!
    Klemmmmmmm

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 17. november 2018 at 10:56

      Klemmmmm

      Reply
  • Therese Carlsson 15. november 2018 at 11:23

    Usch för mobbing =( det borde inte finnas

    Reply
  • Viktor Högnäs 15. november 2018 at 09:05

    Tycker mobbning är så sjukt hemskt och borde inte få existera i våran värld! Tyvärr gör det, det!

    Reply
  • sofia 15. november 2018 at 09:03

    Usch mobbning är verkligen det värsta som man kan vara med om, jag har själv varit där och är skadad än idag <3

    Reply
  • Alexandra 15. november 2018 at 08:46

    Fy för mobbing !! 🙁

    Reply
  • Maria 15. november 2018 at 08:42

    Ja mobbning kan leda till mycket skit 😭 ja vet har varit där själv.

    Reply

Leave a Comment