brennende øyne

Et mareritt, en ny mr …

Hei på deg!

Jeg skriver om meg selv og mitt liv som hjernesvulst pasient. Legen vil si at jeg ikke skal bruke det begrepet, de mener jeg skal si at jeg har hatt en svulst i hodet, ikke en hjernesvulst. Helt korrektså har jeg hatt en parasagitales meningeom på midtre del av sss og jeg lever med senskader av alle slag.

Vet du, jeg driter i alt dette. Jeg kaller monsteret en hjernesvulst og forholder meg til at jeg har vært syk. Jeg har strevd og livet mitt gikk i oppløsning. JEG FIKK HJELP TIL SLUTT. Det ble orden

depresjon og senskader

depresjon og senskader

på meg. Jeg fikk lov å leve videre, med senskader og psykiske utfordringer. Jeg lever en tilrettelagt tilværelse, så lenge til et som de skal være så fungerer jeg normalt. Men det skal ikke mye til for å vippe meg av pinnen, endringer i kroppen kan kjøre meg ut i et personlig helvete. For ikke å snakke om hodeverk. Da er jeg tilbake i mitt eget mareritt, da er jeg på vei utenfor stupet … Dette skriver jeg ikke om i Tur -retur helvete. Dette skjedde flere år etterpå og handler om min PTSD, en senskade.

En senskade

Jeg la den gode boken ned på nattbordet, kjente svimlende følelse for gjennom meg. Synet mitt var vondt. Jeg måtte myse, jeg måtte ligge stille og holde meg fast i sengen. Etterhvert så dukket det opp en hammer, den satt inne bak øynene og slo. Den hoppet rundt og traff meg i begge tinningene. BANG, BANG, BANG. Så kom lynnedslagene, de fór gjennom hodet mitt.

Det dannet seg en tåre i øyekroken, den skled mot øret, dannet en kald ig våt vei på kinnet. Jeg tok en paracet, to … Så gikk jeg over på ibux. Ingenting hjalp. Jeg reiste meg opp fra sengen,

Hodeverk med lynnedslag

Hodeverk med lynnedslag

sjanglet mot stuen, raste ned i sofaen. Det ble jeg sittende, hodet eksploderte i smerte. Jeg følte at døden hadde kommet tilbake, den banken på døren min igjen. Det eneste jeg hadde å trøste meg med var kunnskapen fra tidligere. Jeg hadde tross alt hvert igjennom dette før. Dette var bare en senskade.

Behandling

Jeg fikk en ny MR time, jeg satt hjemme og ventet, smertene i hodet ga seg ikke. De var ikke like kraftige hele tiden, men de var der, de lå og ulmet. Jeg var svimmel og kval, måtte støtte meg

bortover i gangen. Det ble mye venting. Jeg gjorde ingenting, det var ikke nødvendig å gjøre noe. Jeg skulle jo dø snart allikevel. Datamaskinen sto på

skrivebordet, jeg tastet ikke inn en eneste tast. jeg bare satt på sofaen og ventet på MR. Det tok 19 dager å få en time. I 19 dager så satt jeg og ventet på døden. Leve ikke, var en zombie, spiste ikke. Det nyttet ikke å trøste meg, det hjalp ikke å be meg om å vente på konklusjonen. Jeg var tilbake i mitt eget lille helvete … døende. Jeg vurdert til og med å reise tilbake til legen min i utlandet,

mri maskin

mri maskin

hatet å bli plaget med noe som jeg trodde var en ny svulst, ikke en senskade.

Det ble bilder, de fant ingen ting. Svulsten hadde ikke kommet tilbake. Jeg var «frisk» i hodet. Det var ingenting galt med meg. Hode-verket ga seg ikke, jeg var like svimmel og kvalm. Det tok en uke å roe ned følelsene mine, det tok en uke for stresset å legge seg. Hodet mitt kom igjen igjen, jeg klarte å tenke. Jeg gikk og fikk og behandlet nakken hos en Naprapat, det hjalp ikke. Jeg gikk til optikker og fikk nye lesebriller. Han la inn fem prismer i hvert øyeglass. Alle symptomene ga seg, jeg ble helt rolig, var ikke svimmel, ikke kvalm. Jeg måtte bra bruke disse brillene når jeg leste bøker.

Etterpå

Jeg fikk tilbake livet mitt. Alt var i orden, men det er slitsomt å vite at jeg bare er et hodeverk unna et nytt anfall. Jeg sier bare: – SENSKADER, GÅ VEKK,  la meg være i fred.

briller og en skalle

briller og en skalle

Deveny

Du kan lese et kapittel fra Tur-retur Helvete her.

Har finner du et slettet innlegg fra samme bok.

Det går også an å lese min første bok mens du vente på utgivelsen av Tur-retur helvete.

Cover Farlig Enke

Cover Farlig Enke

Relaterte artikler

34 Comments

  • Amanda 9. desember 2018 at 02:48

    Oj vad du har varit med om mycket men jag säger som dom andra du är riktigt stark som har tagit dig igenom detta 🙂

    Reply
  • Kamilla 9. desember 2018 at 00:13

    Vilken resa du varit med om. du är en sann hjälte och kämpe.

    Reply
  • Jennifer 8. desember 2018 at 23:32

    Oj vilken resa, så modig du är som delar med dig av den!

    Reply
  • Emma 8. desember 2018 at 20:49

    Vilken resa du har gjort. Vilken kämpe du är

    Reply
  • Hanna 8. desember 2018 at 20:38

    Oj, vilken resa du har gjort! Vilken stark person du är! Stort lycka till i framtiden

    Reply
  • Kirsi 8. desember 2018 at 19:49

    Vilken stark berättelse. <3 Det är bra att du skriver en bok om din resa. Jag håller också på att skriva en delvis självbiografisk bok om hur det är att läka från bland annat PTSD. Kanske återkommer jag och ber om tips och råd i processen sen när det börjar närma sig färdigt manuskript. 🙂 Ha en bra kväll.

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 9. desember 2018 at 13:32

      Du er hjertelig velkommen, jeg ka se på ting i teksten din, men jeg kan ikke hjelpe deg med språket. Det er mye å tenke på når man skriver. Ha en flott dag….:)

      Reply
  • Sandra 8. desember 2018 at 19:11

    Vilken kämpe, tack för att du delar med dig ❤

    Reply
  • Jane 8. desember 2018 at 18:05

    Wow starkt att du delar med dig!

    Reply
  • Denevigaresenären 8. desember 2018 at 16:58

    Oh, fina du! Det du har gått igenom är fruktansvärt. Jag sitter fortfarande här tagen av din berättelse och har knappt några ord att skriva för jag bara tänker på vad du, vännen, måste ha gått igenom. Hur jobbigt det måste ha varit. Hur du har det idag. Många kramar ❤️❤️❤️

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 8. desember 2018 at 17:19

      Takk skal du ha. Det har vært en lang reise å komme hit, det har kostet blog svette og tårer.

      Reply
  • Therese Carlsson 8. desember 2018 at 14:49

    Vilken resa du varit med om. Starkt berättat, ta hand om dig

    Reply
  • Anna 8. desember 2018 at 13:42

    Så stark & fint att du delar med dig! Massa kramar ❤️

    Reply
  • Carolina 8. desember 2018 at 13:32

    Besvärligt 🙁 starkt av dig att berätta hur det varit och hur det är nu!

    Reply
  • Madde 8. desember 2018 at 12:47

    Blev helt tagen av att läsa det. Du är så stark.

    Reply
  • Marit 8. desember 2018 at 11:35

    Jeg vet jo litt hva du snakker om, pga. dattera mi … Men ho har nok vært litt mer heldig enn deg i ettertid, selv om jeg kjenner igjen mye av det du skriver. Bl.a. at det ikke skal mye til å vippe ho av pinnen. Rart det der, folk tenker at du er frisk, ingen tenker så mye på at du aldri blir som du var igjen. Det er godt det er blitt litt mer fokus på dette nå, senskadene og hva det gjør med kropp og sinn. Stor klem fra meg.

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 8. desember 2018 at 12:35

      Det er så rart. Alt er bra og jeg trives også dukker det opp en trigger og jeg blir en vaskefille. Dette er så merkelig.

      Reply
  • Viktor 8. desember 2018 at 11:06

    Det är otroligt starkt att dela med dig av och du har gjort en resa verkligen! Ta hand om dig verkligen!

    Reply
  • Emelie 8. desember 2018 at 11:02

    Så starkt av dig att dela med dig av den här resan som du gått igenom ❤️

    Reply
  • Sanna 8. desember 2018 at 10:03

    Vilken resa! Starkt att dela med sig!

    Reply
  • sofia 8. desember 2018 at 09:54

    Du är verkligen superstark som delar med dig av detta! Fina, fina du vilken inspiration du är 🙂 <3

    Reply
  • Mirre 8. desember 2018 at 09:54

    Oj vilken resa du varit med om och så fint av dig att dela med dig av det till oss, så ödmjukt av dig kramar

    Reply
  • Amanda 8. desember 2018 at 09:38

    Så starkt inlägg fint att du delar med dej kram♥️

    Reply
  • julia 8. desember 2018 at 09:35

    Vad stark du är som delar med dig av detta! Låter hemskt massa kramar ❤

    Reply
  • Sofie 8. desember 2018 at 09:21

    Usch vad jobbigt att läsa, jobbigt du har haft det eller fortfarande har det. Du är stark! ❤

    Reply
  • Alexandra 8. desember 2018 at 09:16

    Starkt av dig att dela med dig. ❤️Kram

    Reply
  • Åse 8. desember 2018 at 09:12

    Har ni fått snö i norge? Idag vart de vinterland hos oss «)😃 ha en bra dag kram

    Reply
  • Toini Otterstad 7. desember 2018 at 20:53

    Uff for en reise! og ja…kall det akkurat hva du vil..og et monster helv….er kanskje helt rette ordet…Det ødelegger jo uansett om den blir fjernet eller ikke…og du må leve med redsel for tilbakeslag hver dag….Uff…trist å lese, men håper du har gode perioder også…Klem fra meg

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 7. desember 2018 at 22:25

      Der går opp og ned, jeg har helt klart gode dager. Heldigvis s¨er det flere av dem nå 🙂 Klem

      Reply
  • Ligaya 7. desember 2018 at 15:39

    Ventetiden er verste tiden.
    Bra at de ikke har funnet nye svulst og du er blitt bedre.

    Reply
  • Hanna 7. desember 2018 at 14:19

    Starkt berättat, otäckt att behöva vänta på döden.

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 7. desember 2018 at 15:20

      Takk skal du ha 🙂

      Reply
  • Johan "Moderjohan" Mårtensson 7. desember 2018 at 14:09

    Vilken resa du har varit med om. Vilken mental styrka ändå du måste haft genom allt detta, även om du skriver att det varit tufft. Helst när du gick och väntade på döden, herregud det är något man hoppas ingen människa skall behöva göra. Starkt att skriva om det

    Reply
    • Lene Bjørg Kanden 7. desember 2018 at 14:15

      Dette har vært en brutal opplevelse. Jeg har kommet meg igjennom det ved å blogge og skrive. Det er blitt min greie. Takk for støtten.

      Reply

Leave a Comment